GULDEMLAN

I veckan var jag på kundbesök i Landskrona och på vägen hem därifrån använde jag helljusen vid tre tillfällen:

1. Första gången var det omedvetet. Jag skulle tvätta rutan och istället för att använda knappen för spolarvätska så blev det den för helljus. När det inträffade låg jag i omkörningsfilen och bilen framför mig gick in till höger. Det var lite smått pinsamt för jag ville verkligen inte gasa på mer än vad jag redan gjorde och jag fortsatte förbi i samma fart som tidigare...

2. Även denna gång låg jag ute i omkörningsfilen. De bilarna framför mig höll hastigheterna till punkt och pricka och laddade för att köra om en bil med släp. Bilen bakom mig blev otålig och rätt som det var så ven han förbi mig på insidan. Jag blinkade med helljusen och innan jag hann reflektera över det så gled han mellan de långsamma bilarna framför mig och objektet som de höll på att köra förbi. Det var såååå nära att bli en krock!

3. Incident nummer tre var inte mycket trevligare. När jag kom till Ängelholm så gick bilen framför mig ut i omkörningsfilen. Så långt var det inget konstigt, men den bil han tänkte köra om låg och puttrade i ynka 50 km/h utan varningsblinkers. Jag fick slänga mig på bromsen och signalerade samtidigt med helljuset. Att köra fort är en trafikfara, men att köra långsamt är lika illa (det var både bra väder och bra vägunderlag!) Bilen körde av vid samma avfart som mig (och där ökade den dessutom hastigheten markant) och eftersom den skulle till höger mot Höja så körde jag upp bredvid den då jag skulle vänster in mot stan. När jag kollade in i förarsätet satt det en medelålders kvinna och räckte finger åt mig. Hallå, hur tänkte hon där!