Tester leder till en orolig och negativ Emelie. Nu är de dock över och min positiva sida kan titta fram igen;)
Denna vecka stod det fystester på schemat. Personligen så tycker jag att det är en pest och pina, vilket främst uppkommer ifrån att det sällan ger mig något. Jag har spelat seniorinnebandy i tio år och varenda säsong är det x antal tester som ska göras. Det har inte funnits någon kontinuitet utan de övningar vi har gjort har bestämts beroende på vilken tränare vi har haft. Även om vi har gjort vissa liknande tester så är det nästan alltid något som skiljer. Längd, miljö, antal osv. Att min prestationsångest ofta tar överhanden underlättar inte och när tisdagens träning var över föll en tung sten från mina axlar.
Nu väntar tuffa veckor med mycket fysträning och det är något som jag faktiskt ser fram emot. Att pressa kroppen när det inte ska dokumenteras passar mig mycket bättre=)