Torsdagens träning

Igår var jag hos sjukgymnast Marianne. När jag kom dit träffade jag på en som nyligen hade råkat ut för samma skada som mig. Dock hade han inte gjort det under sitt idrottsutövande utan det hade varit på fyllan. Fy att göra det på ett sånt sätt, jag hade aldrig förlåtit mig själv! Han verkade dessutom inte särskilt insatt i vad det hela handlade om, men efter att ha fått en del ärliga svar från mig så förstod han att det inte var något som man blev friskförklarad av efter några veckor... För egen del är det första gången som jag stöter på någon som ligger efter mig i rehabiliteringen. Jag vet precis hur jobbigt han måste ha tyckt att det var att se mig springa, hoppa och göra diverse övningar som han inte får göra på mycket länge...

Marianne gav mig tillåtelse att så smått få börja leka lite med boll och klubba igen. Jag får enbart göra det när jag inte har någon nära mig och för tvära vändningar/hög fart ska jag också undvika. Jag är i alla fall på god väg och det kommer ganska lagom till när vi ska dra igång vår försäsong. På måndag smäller det...

Efter passet hos Marianne så begav jag mig ner till slingan vid Roddklubben. Jag tänkte ge mig på att springa ett varv på tid för att få en riktlinje om hur långt jag har kvar till min tidigare fysiska form. I vanliga fall tränar jag aldrig med klocka eftersom jag hatar att mäta mina prestationer i tid samtidigt som det bara får min kropp att låsa sig och känna prestationsångest. Nu gjorde jag alltså ett undantag och innan jag skulle börja så var jag ganska nervös över mitt resultat. Väl i mål kände jag mig ändå väldigt nöjd. Min tid var faktiskt inte så långt ifrån vad jag har sprungit på tidigare och jag var själv ganska överraskad att jag lyckades få ett resultat som jag själv accepterade som godkänt. Nu är min motivation på topp igen=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback