1 maj
Denna dag har varit helt underbart skön. Jag unnande mig själv sovmorgon och när klockan var 8 vaknade jag utan någon väckarklocka och kände mig riktigt utvilad. Jag steg upp och satte på mig löparskorna och gav mig iväg på ett 40 minuters långt löppass. Det kändes hur bra som helst (eller flåset är väl inte på topp, men det är ju inget jag kan begära efter en så här lång skadeperiod) och när jag kom hem avslutade jag träningen med diverse spänsthopp. Efter det väntade några timmars solande i trädgården. Mamma, pappa och lillebror gjorde mig sällskap och när min rastlöshet blev för stark plockade jag fram en plastboll för att friska upp mitt fotbollssinne. Att kicka gick inte särskilt bra utan det känns att det var många månader sedan som jag rörde en fotboll sist. Jag kan dock inte säga annat än att jag är grymt sugen på att få lira. För mig har fotbollen alltid varit lite speciell och ett måste för att få upp motivationen till en lång innebandysäsong. Denna gång får jag klara mig utan det och längtan efter att få spela en fotbollsmatch kommer jag tyvärr inte kunna släcka förrän om tidigast ett år.
När klockan var tre bestämde jag, mamma och pappa oss för att vi skulle gå ut på en långpromenad. Efter en timme så trampade plötsligt mamma snett och där mitt i gräset blev hon liggandes. Snabbt som attan spände jag hennes skosnöre och beordrade pappa att ta av sig sin livrem. När jag var klar var det verkligen en rolig syn. Mamma låg sidan om Klitterhus parkering med benet i vädret och med ett skärp hårt virat runt vristen samtidigt som jag tryckte allt vad jag kunde på hennes stukning. Vi var dubbelvikta av skratt och kunde inte sluta. Om någon såg oss måste de verkligen ha undrat vad vi höll på med. Efter några minuter tyckte mamma i alla fall att det kändes mycket bättre och trots mina och pappas påtryckningar om att hon skulle ha foten i högläge så envisade hon sig med att sätta sig på en bänk. När vi till slut gick ut från dungen sa pappa:
- Alltså detta ser ju inte klokt ut. Jag kommer ut från skogen och håller på att sätta på mig mitt skärp samtidigt som mamma är helt gräsig på ryggen. Folk måste undra vad vi har sysslat med...
När klockan var tre bestämde jag, mamma och pappa oss för att vi skulle gå ut på en långpromenad. Efter en timme så trampade plötsligt mamma snett och där mitt i gräset blev hon liggandes. Snabbt som attan spände jag hennes skosnöre och beordrade pappa att ta av sig sin livrem. När jag var klar var det verkligen en rolig syn. Mamma låg sidan om Klitterhus parkering med benet i vädret och med ett skärp hårt virat runt vristen samtidigt som jag tryckte allt vad jag kunde på hennes stukning. Vi var dubbelvikta av skratt och kunde inte sluta. Om någon såg oss måste de verkligen ha undrat vad vi höll på med. Efter några minuter tyckte mamma i alla fall att det kändes mycket bättre och trots mina och pappas påtryckningar om att hon skulle ha foten i högläge så envisade hon sig med att sätta sig på en bänk. När vi till slut gick ut från dungen sa pappa:
- Alltså detta ser ju inte klokt ut. Jag kommer ut från skogen och håller på att sätta på mig mitt skärp samtidigt som mamma är helt gräsig på ryggen. Folk måste undra vad vi har sysslat med...
Kommentarer
Trackback