GULDEMLAN

Igår när jag hade gått och lagt mig så var det plötsligt någon som ringde upp till mig från porttelefonen. Eftersom klockan var 22.30 så kändes det konstigt att någon skulle besöka mig så sent. Jag gick upp och lyfte luren:

- Hallå, vem är det?
- Det är Kalle, kan du öppna dörren! (på bruten svenska)
- Nej, det kan jag inte. Du får ringa till den person som väntar ditt besök.

Jag la på och gick in till sovrummet igen. Den här personen gav sig dock inte. Han höll på att ringa tills klockan var 23 samtidigt som han stod och ryckte i porten. Jag brukar sällan jaga upp mig eller vara mörkrädd, men jag måste säga att jag tyckte att detta var lite obehagligt. Fem minuter efter sista ringningen hörde jag porten öppnas och slå igen. Jag sprang upp för att kika i mitt öga på dörren (vilken tur att pappa satte in ett sånt i veckan så att jag kunde ha koll på vad som hände i trappen!) Det var dock en äldre dam som klev in och jag ska väl erkänna att jag stod kvar ett par extra minuter för att se så att den okända mannen inte hade smitit in samtidigt...