GULDEMLAN

Ikväll hade jag min speldebut på träningen. Det är många som har frågat mig om jag inte är rädd för att kliva in på plan igen, men helt ärligt så har jag aldrig tänkt på det så. Jag har väl alltid haft en ganska tuff spelstil och det är inget jag har planerat att ändra. Just nu känner jag mig stark i kroppen och så länge som jag känner självförtroende med det så vet jag att jag behärskar hårda närkamper. Att jag vid skadetillfället dessutom var helt ensam tror jag också är en bidragande orsak för min inställningen till come-backen.  

Kvällens spel gick bättre än vad jag hade hoppats på. Jag var inte så seg i tanken som jag trodde jag skulle vara och genom alla de träningar och matcher som jag har suttit sidan om (jag har endast missat en träning efter min skada och det var den dagen som jag opererades på) så känns det som om min spelförståelse har tagit ett litet skutt framåt. Jag är givietvis medveten om att det är en stor skillnad att spela på träning mot vad det är att spela match, men som det känns just nu är jag inte ett dugg orolig för vad som väntar.

Båstad Outdoor Open? En vision som förvandlades till ett mål som inom några veckor kanske kommer att nås...