GULDEMLAN

Ikväll är det första träningen inför kommande innebandysäsong. Precis som vanligt kommer vi att inleda med ett cooper-test och jag kan inte säga mer än att jag inte ser fram emot det. Jag har ingenting emot att försäsongsträna och köra fyspass utan det gör jag mer än gärna, men så fort tidtagning kommer in i bilden så blir allt så mycket jobbigare. Pressen som både jag själv och andra sätter på mig får mig att må dåligt långt innan testet ska genomföras. Prestationsångest är nog det rätta ordet för att beskriva min känsla just nu. Jag försöker intala mig själv att det är för min egen skull jag springer det och att det inte är så farligt, men jag lyckas aldrig särskilt bra med det. Om tre timmar är det i alla fall gjort och då kommer jag ha en grymt skön känsla av att det är över. Egentligen har väl inte själva tiden särskilt stor betydelse just denna gång utan det är i slutet av sommaren som den ska vara bra, men att göra dåligt ifrån sig vill man väl aldrig göra!